I morse vid frukost bordet satt pappa & jag och hade det mysigt. Vi kom in på samtalsämnet övningskörning och nu har vi bestämt att på fredag är min första dag att sitta bakom ratten med pappa på andra sidan. Lite nervöst, men kul ska det bli. Guuuuuud vad jag längtar (dock inte pappa). Men vad kan gå fel!? Varför är alla rädda nun är jag ska göra detta?! Kan det vara för jag alltid har otur kanske!? som att bli påkörd två gånger, alltid skadar mig med att bryta saker, hamna på sjukhus, gå på kryckor, och fan hans gammla mormor som jag alltid råkar ut för något.... Det komiska är att jag dessutom alltid har tur (hur nu detta kan låta rimligt) men alla gånger jag hinner med bussen fast det vore omöjligt att komma i tid etc.. Njaae, jag har tur i småsaker men aldrig annars. Har aldrig vunnit något utan får bara förluster.

Förstår inte hur detta kan gå ihop. Men en sak vet jag. Jag ger aldrig upp! Skadar jag mig, så står jag på benen lika snabbt igen, fast jag skule förlora vill jag ta en retur. Jag ger inte upp! Det är nog den egenskap som fått mig där jag är idag! 



XOXO